hopespringseternal

jag blir bara svagare och ger upp liksom. Det kanske är därför jag trivs så bra inom restaurangbranchen för att jag där tar tag i stressen och hanterar den. Jag har en kontroll som jag annars ytterst sällan här på min fritid då jag bara är allmänt lat. och att folk försvinner och att man blir arbetslös gör inte saken bättre...

samma stund som jag kollar flygbiljetter till danmark nästa helg får jag ett sms av min chef som ber mig komma tillbaka i januari... VIA SMS. JANUARI. medans jag kollar FLYGBILJETTER. fattar ni vilket jävla äcklig härva och situation jag hamnade i?! vid samma stund som jag planerar att fly landet får jag reda på att min ekonomi kommer få se dåliga dagar...

Facebook är ett av de senaste kommunikationssidorna på nätet. Personligen finner jag även facebok som den bästa sidan hitills då allt är så lätt att få tag på. Men facebook kan även gör en blind då det är lätt att bilda förutfattade meningar om en person beroende på hur hans/hennes sida ser ut.

Bilden ovan är min profilbild. Jag har ingenting emot nunnor eller deras livsstil de valt men jag kan unte undgå att skoja om dem. Det är lättast att välja just nunnor som offer då de är så pass främmande för mig och att det inte finns några paralleller mellan deras livsstil och min egen.

anledningen till varför jag valt att ha bilden som profilbild är inte för att göra narr eller att försöka framstå nunnan som någon dubbelsinnig människa. Som behöver snorta för att kunna samexistera i en värld där endast kärlek och respekt regerar. jag försöker inte framhäva sanningen om nunnans bakre region då jag inte har någon aning om hur den ser ut.

Jag har valt bilden för att jag kan känna igen mig själv i den. En kristen oskyldig kvinna som tar droger. som velar emellan den "goda och det onda" sidan. Jag är en rätt skötsam och rätt mogen tjej men ibland kan jag inte undgå ifrån att unna mig lite "skoj". detta är dock i mitt fall INTE droger. Jag dricker, röker och svär. Ibland kan min klädstil klassas som utmanande. Jag kan vara elak och har lite för många gånger i mitt liv snackat skit om andra människor. men innerst inne är jag väldigt lugn. Jag är snäll och omtänksam av mig. Jag dömer inte folk och jag är inte rasist. men det finns en lite konstig sida av mig som kommer fram när jag verkligen släpper loss. detta väljer jag att se som min egen personliga mänsklighet. Jag är en god människa.

Dock kan en bild som denna bilda förutfattade meningar om just mig. den kan väcka ilska och frustration hos många men jag tror även att folk kan finna den ytterst roande. vilket är mitt syfte.

Idag addade en kille mig på facebook. denna person är en baknt till mig som jag endast för ytliga konversationer och kallpratar med de gånger jag stöter på honom ute. jag känner inte honom men efter att ha sett hans sida  på facebook har jag dragit den slutsatsen att han är en ultrareligiös ortodox och en ultranationalist. jag har tydligt kunnat bekräfta detta efter att ha kolla in hans sida.

Men jag kan inte undgå ifrån att undra om varför han valde att adda en tjej som har denna bild som profilbild. kristendomen är nog så gott som den framställer sig att vara.

Det är just då som du känner dig säker som allt skit flyter upp till ytan. När allt du ser genom ditt egna öga är klarblå himmel och öppet hav. allt detta till ditt förfogande. Du äger världen. Redo eller ej här kommer jag. Jag ÄR redo. I alla fall för dig. Men så fort jag går ut på plankan lyckas jag alltid snubbla för något oförutsett som en spik, kommer i min väg.  De har gått över tre år nu. när ska jag få gå ut? när ska jag få en f*cking chans?! varför är det bara du som kan få mig att ens vilja ta ett steg på något som är främmande för mig. Folk säger att livet handlar om att ta risker. Min teori om de som hävdar detta aldrig offrat något i sitt liv. Det blir inte alltid lyckliga slut. Bara för att du säger till en flicka att du älskar henne betyder det inte att hon kommer älska dig tillbaka. Vi influeras städigt av vår omgivning. "den goda människan" har kommit att bli en tro för nästan alla. Vem är den goda männsikan? vem gör den bedömningen om en människa är god eller inte? och vem blir då utesluten som ickegod? Vem har den rätten att döma?

Jag har slutat döma människor för den enkelheten att de faktist är människor. hur mycket jag än skulle vilja tro på det goda i människor kommer jag aldrig utesluta det onda hos dem. Jag gillar inte dig. Jag litar inte på dig och vill därför inte ens ha något med dig att göra.

Ready or not. Jag är så redo som jag kan bli. Och jag endast jag bestämmer fan vart min jvl planka leder.

Jag brukade hurra när mina medmänniskor handlar kallblodigt. Jag brukar säga till syrran att jag har skapat ett monster. Men sanningen är att det som jag vill få bort från mitt liv är det som egentligen begraver mig. Det jag håller innerst inne: Sympati, känslor, svaghet. Det jag gång på gång försöker stöta bort från mig är helt enkelt mänsklighet. Mänsklighet ligger i vår natur vilket jag har finner så svårt att acceptera.

Kan det vara så att du byggde upp ett skal för att jag också bär ett? Är jag verkligen såhär på insidan? är verkligen människan såhär svag?

"jag är så förvirrad". Jag är verkligen det.

Jag har sjunkit under min nivå. Jag ångrar aldrig någonting jag gjort för jag skulle aldrig kunna leva med mig själv då. Jag dömer inte andra människor eller mig själv för den enkelheten att de är människor och jag likaså. Jag kanske inte alltid lär mig av mina misstag med jag försöker. Det är svårt att hålla huvudet kallt när man ständigt känner sig skör och bär runt på ett hjärta som pumpar ut isvatten i ådrorna.

Folk får säga vad de vill säga om mig. Folk får Tycka vad de vill tycka.

Trots mitt omänskliga hjärta som jag gång på gång har försökt att sätta ihop förgäves, sjunker jag inte. Jag sjunker inte när någon trycker ned mig utan först när jag känner mig nedtryckt. Det är alltså först när jag blivit trampad på och då min godhet och omtanke som bara mina nära får se, utnyttjas, som jag dömer.

Slutar tro. Dömer bara. Och detta: Mig själv.

Du borde lära dig att visa hänsyn till andra människor som bryr sig om dig.

Men så länge skall du hålla dig borta för det finns inga kyrkor i vildmarken och du kan inte befinna dig på andra banor förrutom där du står och med det där skalet som jag hatar. Det tråkar ut mig. Det är inte min uppgift att uppfostra dig och lära dig vad som är rätt och fel. En man eller inte. Jag bryr mig i alla fall inte längre.

Det är fantastiskt hur de som jag minst förutspår kan ta upp sån stor del av mina tankar och lekt onda lekar med min hjärna. Hur kan någon så betydelselös göra mig så tom? Hur kan någon som inte ens känner mig eller tagit något från mig vara den enda jag tänker på? Jag är inte sårad eller arg. jag har inte blivit utsatt för något överdramatiskt. jag har bara haft kul. Jag har så många frågor utan svar och även om jag försöker tänka i andra banor och att istället försöka ge de rätta svaren kommer jag inte fram till något. Jag brukar alltid ha svar. Nu har jag inget.

Jag ser din osäkerhet. dina historier och beteende skrämmer mig men gör mig samtidigt mer intresserad fast inte av dig. Det är den där personen innanför jag vill komma åt. personen som jag alltid har lyckats komma åt på något sätt men inte hos dig.

Folk har en bekvämlighet att öppna sig för mig. Du har gjort det. Men det är ditt skal som avslöjar dina hemligheter. Jag vill ha mer. allt. Vad är det som hindrar dig? mitt hjärta må pumpa i isvatten men det är fortfarande varmt. eller i alla fall ibland. i alla fall när du är i närvarande.

men du ser inte. Du beaktar mig inte med ett pålitligt öga vilket sårar mig. Jag vill inte ha någon ytlig relation till dig längre. Dra åt helvete.