hopespringseternal

visst händer det någon enstaka gång att man får en tår eller känner sig sorgsen under en film men att man snabbt hinner torka bort det och låtsas som ingenting. man blir ju alltid lika förvånad över att man seriöst bölar.. Jag har dock gråtit under två filmer och då menar jag riktiga sorgsena tårar och det var under filmerna Gröna stekta tomater och Titanic (när jag såg den första gången när jag var sju år)... Men jag har aldrig gråtit så mycket under en film när jag såg Soraya M för första gången igår kväll.... Jag låg seriöst och lipa som ett litet barn. Jag fick till och med pausa filmen för att springa till toan och snyta mig och tvätta ansiktet... den här filmen tog nog priset på världens sorgligaste film... Jag trodde aldrig jag skulle gråta så mycket under en film som jag gjorde igår kväll..


detta är nu en av mina favoritfilmer. Under filmen fick man beskåda den smärtan och orättvisa med konstatering om att det är en sann berättelse och att detta hänt och händer i det riktiga livet varje dag...



vad finns det att göra när alla helt plötsligt vänder sig emot en?